Jag måste ändå till trots erkänna att det var en fin dag.
Det blir inte så tillgjort, det är bara ärligt.
Är man ledsen så är man och då får man gråta, vill man inte gråta så behöver man inte.
Förmiddagen spenderade jag och annika nere på byn och satte sprätt på nästan alla kronor vi hade, förrutom en femma som ja sparade till morfar, jag tror han blev glad.
Det smärtar att erkänna men shopping dövar ju defenitivt alla andra typer av känslor, passar mig perfekt, även om de låter tragiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar