run for your life.

Jag vägde mig i morse, ja tyckte liksom att ja kännde mig extra benig och ville bara få det svart på vitt.
Men in my face, 1kg upp.
Jag hatar att ja bryr mig och ja hatar att jag inte har bättre kroppsuppfattning, för även om de känns jävligt 90-tal att vilja vara smal ( istället för smal och sund som är lite mer i de här decenietsanda) så funkar fortfarande mitt huvud så.
Jag är trött på att lägga så mycket tid och energi på de här. Ja är säkert inte värre än någon annan men jag vill lägga tid och pengar på nått annat.

Iag är det iaf dags att ta sig igenom lidingöloppet's tjejlopp 1 mil, sen e ja klar.
Tjejklassikern kommer att vara avslutad och ja kan känna mig nöjd med något nytt.
Och de är något som ja har gjort bara för mig själv, för att bevisa att jag kan.
Och juste jag kan!

När man vet att man får fira på vapiano efter loppet då tar man sig nog igenom det som i ett kick!